vem man vill bli ihågkommen som.
är det inte underligt, hur mycket tid vi slösar på att tycka negativa saker, framförallt om oss själva. att "må bra" har blivit något onormalt och att alltid ha ett komplex eller alltid ha något som stör än är numera vardagsmat.
tänk dig, hur snopen man skulle bli om det var någon som sa en regning, ruggig, kall och grå dag "fyfan så bra jag mår idag" vi skulle bara skaka på huvudet, vända oss om och gå våran väg.
någonting jag verkligen ogillar är att slösa tid. det gör mig nervös. för egentligen tänk, så mycket tid vi slösar varje dag. speciellt på all världens hat. ett lägga energi på det istället för något annat är bara dumheter.
innan man dömmer, innan man tror, innan man hittar på, ta ett steg tillbaka, tänk några sekunder på hur du själv skulle vilja bli ihågkommen, som den positiva eller som komplexet.
tänk dig, hur snopen man skulle bli om det var någon som sa en regning, ruggig, kall och grå dag "fyfan så bra jag mår idag" vi skulle bara skaka på huvudet, vända oss om och gå våran väg.
någonting jag verkligen ogillar är att slösa tid. det gör mig nervös. för egentligen tänk, så mycket tid vi slösar varje dag. speciellt på all världens hat. ett lägga energi på det istället för något annat är bara dumheter.
innan man dömmer, innan man tror, innan man hittar på, ta ett steg tillbaka, tänk några sekunder på hur du själv skulle vilja bli ihågkommen, som den positiva eller som komplexet.
Kommentarer
Trackback
