Linnéa Sjölén

glädje, livet handlar väl ändå om att glädjas, eller? jag tycker att inget är direkt fel så länge man gläds åt det själv. livet handlar om att man ska vara glad. det handlar inte om att prestera så där bra som man blir tvingad till, så länge man är glad så kommer man så sjukt långt på bara det.

här ligger jag. i sängen kl 03.30. sover inte. bläddrar runt på olika bloggar och tänker alldeles för mycket. FAN

så sitter man här igen. på samma plats. i samma rum. ett rum som är så fyllt av känslor som gömmer sig i väggarna. dom känslor och ord som är skrivna på väggarna bara du kan läsa.

det rummet du spenderar så fruktansvärt mycket tid i. det rummet du försökt renovera med nya möbler, målat om, försökt att dölja och slänga bort känslorna och orden. men det går inte, det sitter ingjutet som sten. Det skiner igenom som en sorlig dag juni.

känslan av att förlora. du vet inte vad du ska göra. du vet inte vad du gjort för fel eller vad du gjort för att förtjäna det.

du sitter där, låter varma tårar rinna ner för dina rosiga kinder. egentligen är du kaoz på insidan. du är världens största kaoz. men där sitter du, som en förlorare, kan inte göra något, för du har inte ens din egen stolthet kvar. för det försvann, som vinden, borta.

du sitter där, tankarna blir värre. du lyssnar på samma låt på repeat. låter texten sätta ord på dina känslor, de känslorna du inte kan förklara, dom ungen förstår. samma låt, om och om igen tills det tillslut blivit en av dina favoritlåtar på din spellista.

den där spellistan där varje låt har sån stor betydelse. trotts att du har lyssnat så mycket så du aldrig mer skulle vilja höra den igen så går det inte att radera den.

"tiden läker inga sår - bara döljer dom"

tänk hur lätt det är att glömma, att på bara timmar förtränga något som lyser igenom så fruktansvärt hårt. något som är så himla viktigt. så himla farligt. för det är vad det är, farligt. för man lägger bara över den fina lena sammetspläden och låter den dölja alls som om den var gjord av något oförstörbart.
det är just då det skiner igenom och sanningen börjar spira igenom och hugger dig i ryggen ennu en gång. detta, på bara några timmar.