Linnéa Sjölén

Han är så fin att det värker i hela mig. Han är så svår att jag inte kan andas. Han är fin, finast. Han vill ha mig och jag är lycklig, lyckligast. Jag är så skadad att jag måste ifrågasätta varför jag är glad, och jag förstår inte när jag är nere, utan att vara nere är det normala. När en person kan med minsta lilla beröring få hjärtat att rusa hur länge som helst. Varför glömmer man bort att njuta av förälskelsen så ofta, alltid ska man ligga två steg före och försöka analysera vad som händer härnäst?.. Kärlek, ett oförklarat mysterium.

Stay cool, over and out