ibland kommer sanningen fram lite mer och hugger än i ryggen.
tänk hur lätt det är att glömma, att på bara timmar förtränga något som lyser igenom så fruktansvärt hårt. något som är så himla viktigt. så himla farligt. för det är vad det är, farligt. för man lägger bara över den fina lena sammetspläden och låter den dölja alls som om den var gjord av något oförstörbart.
det är just då det skiner igenom och sanningen börjar spira igenom och hugger dig i ryggen ennu en gång. detta, på bara några timmar.
Kommentarer
Trackback
