Linnéa Sjölén

ibland orkar man inte med verkligheten. man vill bort, helt så långt bort som det bara går. man vill fly från sig själv. man kan ha lust att bara springa, helst så långt så man springer ifrån sig själv.
att leva i ett paradis på utsidan kan bli till helvetet innanför, desto mer man stänger inne desto värre fylls grymheterna på. dom läggs på hög och återigen formas paniken som får än att vilja springa tills benen inte bär. tiden läker inga sår, utan bara döljer dom. man ska alltid förlåta men aldrig glömma, alltid minnas, för man vet aldrig, olyckan kan när som helst öppna sina ögon och förvandla dig till sten där du hamnar på ruta ett innan du försöker fly igen.
att säga att vi lever i ett sinnessjukt samhälle med manipulativa människor som bara tänker på sig själva är inget jag förnekar.
människor är beroende av makt, att ha en högre uppsatt roll är något som tillfredställer oss. vi till kanske helst ha makt över hela verkligheten. vem vet. håll ögonen öppna. olyckan lurar i varje hörn