ZEUS
zeus det finns så sjukt mycket att säga om dig, det skulle ta minst en evighet att bara skriva ner hälften, men jag vill iallafall bara säga att det finns några ord som jag tycker passar perfekt in på dig, det kan vara dom speciellaste orden i universum men jag har aldrig träffat på att dom passar såhär bra, och de är på dig. Orden som kan få en människa falla ner på knä och gråta, orden som varenda varelse vill höra minst en gång i sitt liv, orden som alla längtar efter att få lyssna till. Just nu finns du inte här så jag kan säga de orden till dig, men jag hoppas du fårstår att dom betyder precis lika mycket när jag skriver dom, jag älskar dig!
Och det kommer jag göra i all evighet och två dagar till. Tiden med dig har varigt väldigt speciell och det är sant till 250 %, du har hjälpt mig med allt och lite till, har alltid funnits där när jag behövde dig, och bara man kollade in i dina ögon fick man en stor puss och du kunde få än att le på en millisekund. Eller om man sitter ensam i soffan kan du komma och kurra upp dig mot en och man kan bara ligga och klappa dig tills du somnar. Jag hoppas du förstår att en gång i tiden betydde du allt för mig, och det gör du nu med för den delen. Jag vet mycket väl att en dag jag kommer le, men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner, det är svårt att bli dumpad men att ta farväl, inte för alltid, men på länge farväl de tog gränserna med storm.Äntligen fick jag träffa dig den 22 februari, men då hade det gått 58 dagar sedan sist, och du börjar jag om från dag 1 igen. Tillskiljnad från när jag träffade dig varje vecka, jag ångrar stort att jag inte tog vara på den tiden mer. Du förstår nog inte hur många varma tårar som falligt ner från mina kinder för din skull, eller hur många gånger jag bara har velat känna dig nära hos mig. Jag saknar allt, dina hyperanfall, dina fina ögon, din vänlighet, ditt stora leende, allt! Just nu vill jag bara att allt ska vara som vanligt, saknar dig redan och vet att jag kommer göra de tills jag kommer få träffa dig igen, vilket jag vet inte kommer bli snart, och de gör mig enu ledsnare. Du är en ängel utan vingar och jag hoppas du förstår att, jag saknar dig!
I vissa stunder vet jag inte vad jag ska göra, tänker tillbaka på tiden som var så speciell, allt kändes så sjukt när du kom till oss eller jag vara fick träffa dig, det var en lycka som inte kändes verklig, du var som en extra bror för mig. Jag har ett foto av dig vid min säng som jag somnar till varje kväll, vilket känns helt underbart.
En ängel sänd från åvan de är precis vad du är, och du ska veta att ditt namn står kvar i mitt hjärta, nu och föralltid.
Om jag saknar dig såhär mycket nu, hur blir det då sen? Jag vet att det här är bäst för in egna skull, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det här viset, tyvär. Varför är världen så orättvis för? Varför just mot mig? Vad har jag gjort för fel för att förtjäna allt det här? Ja, det är många tankar som snurrar i mitt huvud. Vafan ska jag åka till amsterdam för, jag kunde ha träffat dig för sista gången istället.. Aa, det skulle bli den sista gången för mig då, för sen flyttar du, långtlångt bort. Vad ät det för grym värld vi lever i? Om jag bara hade vetat att det var sista gången jag fick träffa dig förra gången hade jag aldrig låtigt dig gå. Kunde aldrig tänka mig att den 13 mars var då du kom till oss för den sista gången, nej fyfan.Orden "för sista gången" var det värsta jag har hört på länge, orden bara snurrade runt i huvudet på mig. Nu finns det inget mer: börjar om att räkna dagarna från dag 1... Inget mer. Men du ska veta att jag skiter i vad alla andra tycker, jag älskar dig, in i det sista!
/ din linnéa♥
Och det kommer jag göra i all evighet och två dagar till. Tiden med dig har varigt väldigt speciell och det är sant till 250 %, du har hjälpt mig med allt och lite till, har alltid funnits där när jag behövde dig, och bara man kollade in i dina ögon fick man en stor puss och du kunde få än att le på en millisekund. Eller om man sitter ensam i soffan kan du komma och kurra upp dig mot en och man kan bara ligga och klappa dig tills du somnar. Jag hoppas du förstår att en gång i tiden betydde du allt för mig, och det gör du nu med för den delen. Jag vet mycket väl att en dag jag kommer le, men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner, det är svårt att bli dumpad men att ta farväl, inte för alltid, men på länge farväl de tog gränserna med storm.Äntligen fick jag träffa dig den 22 februari, men då hade det gått 58 dagar sedan sist, och du börjar jag om från dag 1 igen. Tillskiljnad från när jag träffade dig varje vecka, jag ångrar stort att jag inte tog vara på den tiden mer. Du förstår nog inte hur många varma tårar som falligt ner från mina kinder för din skull, eller hur många gånger jag bara har velat känna dig nära hos mig. Jag saknar allt, dina hyperanfall, dina fina ögon, din vänlighet, ditt stora leende, allt! Just nu vill jag bara att allt ska vara som vanligt, saknar dig redan och vet att jag kommer göra de tills jag kommer få träffa dig igen, vilket jag vet inte kommer bli snart, och de gör mig enu ledsnare. Du är en ängel utan vingar och jag hoppas du förstår att, jag saknar dig!
I vissa stunder vet jag inte vad jag ska göra, tänker tillbaka på tiden som var så speciell, allt kändes så sjukt när du kom till oss eller jag vara fick träffa dig, det var en lycka som inte kändes verklig, du var som en extra bror för mig. Jag har ett foto av dig vid min säng som jag somnar till varje kväll, vilket känns helt underbart.
En ängel sänd från åvan de är precis vad du är, och du ska veta att ditt namn står kvar i mitt hjärta, nu och föralltid.
Om jag saknar dig såhär mycket nu, hur blir det då sen? Jag vet att det här är bäst för in egna skull, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det här viset, tyvär. Varför är världen så orättvis för? Varför just mot mig? Vad har jag gjort för fel för att förtjäna allt det här? Ja, det är många tankar som snurrar i mitt huvud. Vafan ska jag åka till amsterdam för, jag kunde ha träffat dig för sista gången istället.. Aa, det skulle bli den sista gången för mig då, för sen flyttar du, långtlångt bort. Vad ät det för grym värld vi lever i? Om jag bara hade vetat att det var sista gången jag fick träffa dig förra gången hade jag aldrig låtigt dig gå. Kunde aldrig tänka mig att den 13 mars var då du kom till oss för den sista gången, nej fyfan.Orden "för sista gången" var det värsta jag har hört på länge, orden bara snurrade runt i huvudet på mig. Nu finns det inget mer: börjar om att räkna dagarna från dag 1... Inget mer. Men du ska veta att jag skiter i vad alla andra tycker, jag älskar dig, in i det sista!
/ din linnéa
♥
Kommentarer
Postat av: nathalie
ååååh :'( <3
Postat av: ellen
gumman, vi fixar det här, som vi fixat allt annat <33
Postat av: linnéa
ja :( <3
Jaa de ska vi göra!! <33
Trackback
