Linnéa Sjölén

ni vet den där känslan man får då man talar sanning men ingen tror än? Den vidriga känslan då man blir så innerligt ledsen och arg på samma gång.
då du vet att det är totalt omöjligt att övertyga de andra att det är du som har rätt över sanningen.
då det känns som att du långsamt exploderar inifrån och ut, tills det kommer till den gräns då du tillochmed tvivlar på dig själv. tvivlar om du verkligen talar sanning. om det verkligen var så det gick till. sen landar du och är tillbaka i verkligheten igen, då du innerst inne vet, att det är du som talar sanning.