Somebody that I used to know.
Underligt hur en människa kan bli helt främmande för än, hur man inte känner igen sig alls.. den där personen som alltid stod vid din sida och fanns när ingen annan ville lyssna, den personen som på 1 sekund kunde se om du var ledsen. sen försvinner den personen, puttsveck, borta som vinden, men hålet finns kvar, man kan försöka fylla igen det så gott man kan men det kommer alltid finnas ett litet kikhål. jag tycker iallafall det är läskigt och kan inte låta bli att tänka på det, speciellt dagar som dom här. fan vilka elaka ord man kan säga om en person, för tillfället kan man få ur sig de mest hemska sakerna i universum, men sen tar man tillbaka det, fast bara lite tyst för sig själv, innombords, varför är det så?
förvirrad.
förvirrad.
Kommentarer
Trackback
